Dante och Divina Commedia

Dante levde i Florens på slutet av 1200- och början av 1300-talet. Han skrev två större verk som blivit kända för eftervärlden: Vita nuova och Divina Commedia.

Vi satte fokus på Divina Commedia, eller på svenska: Den gudomliga komedin.

Boken är uppbyggd av 100 sånger:
1 inledningssång (en allegori över hur författaren kommit vilse i livet och skräms av att falla för frestelser som högmod, girighet och vällust) om Dante som kommit vilse i en skog, skräms av tre vilddjur och möter Vergilius (skald från romarriket) som välgleder honom.
33 sånger om "Inferno" dvs helvetet.
33 sånger om "Purgatorio" dvs skärselden (som i berättelsen illustreras som ett berg man måste ta sig upp för och där man kanske fastnar på nivåerna beroende på vissa olika mindre synder)
33 sånger om "Paradiso" dvs himlen (som också den är indelad i olika sfärer). Här kan inte Vergilius vägleda eftersom han var en hedning (icke-kristna kommer inte in i himlen) utan här tar Dantes musa Beatrice över, henne som han älskade i det verkliga livet, men som gifte sig med en annan man och därefter dog ung.)

I antologin läste vi utdraget "Paolo och Fransesca" där helvetets andra krets beskrivs.
Vi arbetade gemensamt fram ett referat av texten.

Dante och Vergilius kommer in och där i entrén står kung Minos och dömer alla som anländer. Han har en lång svans som han sveper om kroppen. Två varv betyder att man ska komma till andra kretsen, fem till den femte osv. Minos vill hindra Dante från att ta sig in, han är ju inte död än, och det här är ingen lekstuga "Låt inte den breda ingången bedra dig", men Vergilius hindrar honom och säger att ödet redan bestämt att Dante ska få tillträde.

Sedan beskrivs vad som händer i den andra kretsen. Här blåser en avgrundsorkan, så hårt att de som ska straffas ständigt sveps med av vinden och aldrig får vila och vara stilla. På ett ställe har klippan rasat ner, och här mot det taggiga underlaget, släpas deras kroppar fram och åter, och de jämrar sig och förbannar Gud.

Dante frågar Vergilius vad för brott som begåtts och får svaret att de som satt sin passion före förnuftet döms till denna plåga. Då vill Dante tala med några av de stackars själarna och Vergilius ropar fram Paolo och Fransesca, som lättade får en paus från sitt straff för att kunna komma fram och berätta om sina öden.

Först frågar Dante om vad det var för brott som de begick och Francesca svarar (med anafor) att det var kärleken som förde dem dit. (Förbjuden kärlek, kan man då förstå.)

Nästa fråga från Dante är om vad som gjorde att de föll för kärleken, och beseglade sitt öde. Francesca berättar då att de varit ensamma och läst tillsammans om legenden om Lancelot och Guinevere (som var gift med kung Arthur) vilka älskade varandra så förtvivlat. De läste tydligen med inlevelse och flera gånger mötte de varandras blick. När de sedan läste om hur Lancelot till sist kysser Guinevere, är de så påverkade av sin läsupplevelse och av sina dolda känslor att de kysser varandra. "Och sedan läste vi inte mer den dagen..." En släkting som kom på deras  hemliga kärlek, mördade dem (på grund av hedersbrottet) och har också kommit till helvetet nu, fast faktiskt ännu längre ner. Eftersom de sändes i döden tillsammans får de också dela straffet tillsammans.

Medan Francesca berättar detta, står Paolo bredvid och gråter och när Dante har hört och sett allt detta svimmar han av medlidande och vanmakt. (Ett vanligt slut på episoderna i Inferno).